Det finns en mängd duktiga gitarrister och de allra flesta får man säkerligen aldrig höra, eftersom de helt enkelt aldrig blivit kända. Trots allt handlar det inte enbart om talang för att lyckas i musikbranschen, det handlar nästan lika mycket om tajming – eller om kontakter. Den svenska gitarristen Yngwie Malmsteen kombinerade tajming och talang. Han växte upp i Stockholm, där han arbetade med att reparera s
tränginstrument. Yngwie har alltid vad intresserad och influerad av klassisk musik och som gitarrist använde han detta tidigt; han använde sig helt enkelt av de skalsystem och arpeggios som användes inom den klassiska musiken i den hårdrock han skapade tillsammans med sitt band. Resultatet var ett helt nytt sound och detta gjorde att han fick sig ett namn i musikkretsar.
År 1983 fick Yngwie erbjudande om att komma till USA och spela med bandet Steeler. Detta var förstås en fantastisk möjlighet som han genast nappade på. Tillsammans med bandet blev det en studioplatta, där Yngwies spelstil dominerade. Bandets sångare, Ron Keel, var dock mycket besvärlig att jobba med och Yngwie blev inte kvar i bandet särskilt länge. Han fick istället erbjudande av amerikanska bandet Alcatrazz, med vilka han kom att spela in en studioplatta och en live-skiva.
Som medlem av Alcatrazz blev Yngwie känd inom gitarristkretsar och fick slutligen möjlighet att spela in en soloskiva år 1984. Han bildade ett eget band i samband med detta, som fick namnet Rising Force. Första skivan var till störst del instrumental, med undantag för 2 låtar. Uppföljaren, Marching Out, var precis tvärtom – två instrumentala låtar och resten med sång. Yngwie Malmsteen har sedan dess spelat in en lång rad skivor och har till och med komponerat ett klassiskt verk, som spelades in med Pragfilharmonikerna.